slaktarns

dödsleuwd ska visst skaffa guldfirrar.. svarta till färgen, haha givet, vem kunde tro något annat om den farligaste snubben bosatt runt porten till kontinenten o friheten.. han lovade mig att firrarna inte skulle få heta danzig lr nancy pga att mina ögonstenar heter så.. inte heller danko lr dylan.. R.I.P my little darlings.
"o va säger fiskarna då? blubb-blubb?"

alla säger att guldfiskar är så jävla tråkiga.. danzig o nancy kan man faktiskt klappa o jag tycker det är harmoniskt o befriande att se dom små liven såsa runt i vattnet o fundera över livets stora mysterier för att sedan glömma bort dom igen... fy fan va glassigt.. hoppas jag misssköter mig i detta liv så jag blir degraderad till en guldfirre i nästa reinkarnation...

jag o marie diskuterade idag probemet med kex o att haspla ur sig vissa ord o försöka uttrycka va man känner stället för att stå förstelnad som en lobotomerad grottmänniska.. man kanske bara skulle säga det rakt ut direkt istället för o spela spel.... jag är inte rädd for o säga till folk va jag tycker o tänker.. verken pos lr neg, inte till någon... förutom just vid dessa små tillfällen.. jag har fan inte stake till det.. jag förvandlas till en liten grinande pojke i en biffig, rockigt inklädd kropp..sämst..

"jag gluffsar i mig så fort jag ser en tallrik mat
fan jag är ohyfsad o min päls är skitig, slickar rent alla fat
får jag vatten till rinner detta oxå ner
finns det sprit på bordet ser ni aldrig flaskan mer

jag är en hund, en ruffsig smutsig fyllehund
det enda jag vill är o glömma mina bekymmer för en stund

jag tror jag är fri men jag kommer ingenstans
jag har inget koppel men jagar min egen svans
runt o runt i samma spår, jag vet inte om något annat
fan jag är en smutsig sliten byracka vem kunde tro något annat

jag springer runt på regndränkta gator med svansen mellan bena
det finns många hundar på gatorna men alla är helt allena
vi stirrar på varandra i smyg, längtar efter värme o kärlek
när man är en ensam smutsig fyllehund är man livrädd för svek

kan ingen se in i mina skygga sorgsna ögon
kan ingen se att jag behöver någon som förstår dom
någon som ser att jag behöver någon vid min sida 
där jag ligger o värmer mig under kvällstidningens mittslagssida"

haha hittade denna lilla text som är skriven av Leonard... har ni reflekterat över hur det är att kröka o leva sorgelöst där det bara är helgerna som räknas.. man hejar på allt o alla men man känner inte riktigt varandra o letar bara efter lite lung o ro o någon att värma...det är inte så sorgelöst som man kan tycka att försöka leva stereotypt sorgelöst..


the darkness

in my lonleyness i am drowning
all alone i am frowning
everything is just black
the emptyness is surrounding me

deeper n deeper i am falling
help, for help i am calling
here comes another panic attack
i can feel it dawning inside me

i just want to evaporate
want my consiouness to deactivate
there is nothing left
no brightness, no joy no faith

haha the darkness kunde likaväl hetat "kramfors in oktober"... haha så illa är det givetvis inte men tänker man förmycket på 9 kvm i en liten norrlänsk kommun med dåliga förbindelser till verkligheten kan man med lite fantasi koppla denna text till min lilla verklighet...

over n out / Mr L